Jag har lyckats bli sjuk igen. Eller, jag har feber i alla fall. Det är fjärde gången i höst. Förhoppningsvis blir det inget mer utan bara feber. Kan ju vara att jag reagerar på något, kan dock inte komma på vad. Har dessutom haft ont i huvudet precis hela dagen och kännt mig superduper hängig. Hoppas att det inte blir något, orkar inte bli sjuk igen! Kom igen, mitt immunförsvar måste vara trasigt, jag blir ju typ aldrig frisk!

Så Robin kom ju hem idag. Önskar att han inte gjort det. Det första han gör är att bete sig som ett j-vla svin. Jag skulle precis laga mat åt mig själv, då jag inte ville ha spaghetti och köttfärsås som dom andra skulle äta. Då puttar han undan mig från spisen och säger "jag lagar mat först eftersom du bara lagar åt dig själv, blaha, blaha", men grejen är den att det bara var han som var hungrig. Jag tänkte "fine, han får väl göra det då", och sa till honom att lägg undan köttfärs som jag kan steka. Gör han det? Nej. Och sen har han mage att börja domdera och säga åt mig att göra massa saker åt honom. Tyckte liksom att han kunde lägga in köttfärsen i frysen själv eftersom det var han som plockade fram den, men det var han alldeles för lat för. Det slutade med att mamma fick göra det när hon kom hem, för jag vägrade helt enkelt göra det åt honom, han hjälper liksom aldrig mig. Om han bara kunde bete sig som vettigt folk när han kom hem så skulle jag inte bry mig, men han beter sig som ett svin!

Pappa är typ likadan. Kommer hem och bara ska ha hjälp med att ställa in matvarorna. Det kunde jag hjälpa till med, no problem, men sen när jag säger att det är svinkallt inne, och att jag frysit hela dagen (nej, inte bara febern), och kan han inte elda, så säger han bara "vadå det är inte kallt det är tjugo grader inne ju". Det är liksom som om det jag tycker inte spelar någon roll. Så om jag fryser det gör inget, men om någon annan gör det så är det panik typ. Ibland hatar jag den här familjen! Den enda som varit snäll idag är mamma, som märkte direkt när hon kom hem idag att något var fel. Ja kanske för att jag låst in mig på mitt rum och vägrade prata med folk. Bara hon och Nikki som fattade att nåt var fel. Thank god for them!

Visst, allt ovanstående kanske låter lite barnsligt, men jag är just nu på ett ställe psykiskt då det spelar j-vligt stor roll. Kom igen, jag låste in mig på mitt rum och storbölade, så det spelar roll för mig. Ingen fråga om hur jag mår, eller nåt när dom kommer hem, nej, bara en massa tjat. Såklart man blir arg och ledsen då. Och sen när jag sa till pappa vad som var fel (Robin har åkt hemifrån) så sa han bara "jaha, men det kan du väl inte vara tjurig för nu då". Åhhh, ibland vill jag bara ha sönder saker runt omkring mig, deras huvuden till exempel!

Näe, nu ska jag sova. Mår ju icke bra, och vill helst bli av med febern så fort som möjligt.